Trots att jag kände mig helt urlakad och bara hade ett öga gick jag till jobbet med en varm känsla (ungefär som när man precis tagit sig en whiskey eller druckit god varm choklad - fast mycket bättre!) och ett stort leende på läpparna! Det är din förtjänst. Bara din!
ps Den som tycker det är jobbigt med allt kärleksgulligull behöver ju faktiskt inte läsa. ;) Och ögat börjar så sakteliga titta fram igen. ds
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad har hänt med ditt ena öga??
gulla på ni *s* det är lite uppfriskande att påminnas om det "stadiet" när man gått ner sig i vardagslunken *s*
Ögat är en lång historia. Men för att göra den kort: björnen slår mig. Buhuu, buhuu! Nej, så är det det givetvis inte. Men nu är ögat bra i alla fall!
Vad då stadie, Maria? Så här kommer det att vara alltid. Alltid! Hrmpf...
Skicka en kommentar