Blixa.

Nostalgikonsert igår. Med Einstürtzende Neubauten. Och det var så vackert som bara en industrirockkonsert kan vara! Senast jag såg dem var -93 i Arvika. Under tiden som gått har Blixa fått gubbmage och min vän Sanna - som var med både då och nu - tre barn. Det tredje var nära att få namnet Blixa. Inte för att han hade lång lugg och mittbena, eller primalskrek på tyska när han såg dagens ljus, utan för att han hade så bråttom.







Var en gång i urtiden en jäkel på att rita Neubauten-loggan. Är inte det längre. Och ibland går det sisådär när jag lagar mat. Med mitt nya förkläde är jag helt övertygad om att allt kommer bli mycket bättre. Allt. Och kom inte och säg att jag sätter för stort hopp i en tygtrasa... Because some put their trust in the east. Some put their trust in the west. And some put their trust in the apron. Högst oroväckande dock att det är andra gången idag jag citerar en Stefan Andersson-text.